Varför gick de mot Kap Flora?

22.09.2019

Den 14 juli 1897 landande S. A. Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel med vätgasballongen Örnen på 82°56'N 29°52'E långt inne i den Arktiska packisen. Ingen människa hade någonsin varit på denna position tidigare. De enda som alls hade varit i närheten var engelsmannen Parry under sitt försök att nå Nordpolen 1827 med "båt-slädar" och norrmannen Nansens fartyg Fram under expeditionen 1893-1896 då man med avsikt drev infrysta i packisen över okända delar av polarhavet. Båda dessa expeditioner hade dokumenterat att isen i området i genomsnitt drev ungefär åt sydväst. Både Parry och Nansen hade publicerat böcker om sina expeditioner. Andrée hade dessutom träffat Nansen under våren 1897 efter att han hade återkommit efter sin expedition. Även om deras samtal inte är dokumenterat så är det orimligt att anta att isdriften inte var ett ämne som kom på tal. Den var ju hela fundamentet för Nansens expedition.

Så varför valde Andrée, Strindberg och Frænkel att under flera veckor försöka gå mot sin depå av förnödenheter på Kap Flora i sydostlig riktning, när de kände till att isen i området tenderade att driva åt sydväst? I isdriftens riktning - åt sydväst - fanns ju Sjuöarna, där en mindre depå av förnödenheter fanns. Det intressanta är att det inte finns några direkta besked om detta i dagböckerna som återfanns på Vitön 1930. Det står verkligen ingenting om saken. Tidigare har man ansett att det antagligen berodde på att depån på Kap Flora var större, att Franz Josef Land var mer intressant för dem ur ett vetenskapligt perspektiv, och att Fridtjof Nansen tidigare hade visat att det gick att överleva en vinter där. Detta är dock rena spekulationer utan något reellt stöd i dagboksanteckningarna.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel (https://doi.org/10.1017/S0032247419000159) kan jag visa att det huvudsakliga skälet till att de valde att gå mot Kap Flora snarare torde ha varit att depån på Sjuöarna ännu inte hade lagts den 11:e juli 1897 då ballongen lyfte, och att den information Andrée hade om isläget norr om Svalbard vid denna tidpunkt dessutom indikerade att det var osannolikt att den alls skulle kunna läggas. Från expeditionsmedlemmarnas perspektiv efter ballongkraschen den 14:e juli fanns därför inte två olika depåer att välja på, utan bara en - den på Kap Flora. Det var aldrig fråga om ett val mellan två olika tänkbara destinationer. Kap Flora sågs troligen helt enkelt som den enda möjligheten i det läget.

När de efter några veckors marsch över isen valde att lägga om kursen och istället försöka gå mot Sjuöarna så berodde det knappast på den depå som så dags faktiskt ändå hade lagts där, utan snarare för att de hade fått erfara praktiskt att isen tenderade att driva åt det hållet samtidigt som Sjuöarna i det läget var närmaste kända fasta mark.